Jävla fröken

Läste just Underbara Claras blogg och där nämner hon en annan bloggare som heter Anna. Anna skriver om en händelse från hennes barndom då hon var sju år och gick i skolan.

Vi skulle rita hur vår födelsedag såg ut, så jag ritade blommor och paket, stor sol och hela baletten, så som man gör när man är sju år och älskar att fylla år. Sen kom min fröken och tittade på min bild och sa ”i mars finns inga blommor, i mars är det snöslask”. Otroligt sårad skrynklade jag ihop min teckning, ritade en ny med ett rött hus, utanför huset var det snöslask. Huset hade ett fönster där jag ritade mig själv med en stor pratbubbla där det stod ”jävla fröken”.

Grymt bra come back tycker jag! Värd att dela med sig av. Det finns så många vuxna som dödar barns entusiasm för saker genom att säga att "nej sådär är det inte" eller annat. Värst är det väl då det är en lärare eller fröken eftersom det är de som är i barnens uppenbara närhet flera timmar om dagarna.

Annas upplevelse påminnde mig om då jag i tvåan eller trean skulle rita ögon på min trägubbe med linhår som vi fått göra från lin vi odlat själva. Jag misslyckades med ögonen så de blev för stora så istället gjorde jag om ögonen till solbrillor. Finurligt tyckte jag. Min fröken tyckte istället att det var på sin plats att ta ut mig från klassrummet och skälla ut mig...

Får nog införa ett allmänt begrepp "Jävla fröken" som får stå för alla dumma vuxna som vill strypa barns fantasi och entusiasm.